Utryckning
Såg ni dokumentären om den stora olyckan på Tranarpsbron i söndags? Jag blev helt fascinerad. Ja, alltså inte av själva dokumentären, för den tyckte jag var ganska platt, men av killen. Nu vet jag inte om han jobbade för polisen, ambulansen eller brandkåren, men han berättade att när han var på väg dit med sin kollega i utryckning med blåljus och siren så blir han omkörd av både personbilar och långtradare. Anledningen till att han inte kunde köra lika fort som dom brukar under utryckning var ju pga rådande väderlek, mkt mkt tjock dimma och blixthalka. Och min fråga blir ju då, HUR tänker dom som kör om?? Tänker man inte alls? Är man inte rädd om varken sitt eget liv eller andras?
När man ser hur många beter sig i trafiken så är det ett under att det inte sker fler olyckor än vad det gör. I somras var vi nere på Orust i Bohuslän och var med om två ganska obehagliga situationer.
Ena gången hade vi varit på Liseberg, klockan var sent på natten och vi var på väg tillbaka till min pappa på Orust från Göteborg. På landsvägen när vi kommit över på ön får vi möte av en bil som kör så fort (jag vet inte ens om jag kan uppskatta hur fort den körde, men jag överdriver nog inte om han/hon låg runt 150 km/h) så att vinddraget från bilen när den kör förbi gör så att vi kastas åt sidan. MKT obehagligt! Och det hade räckt att han/hon bara tappat lite kontroll och touchat vår bil, så hade det gått illa.
Andra gången var vi på väg och skulle handla. Körde mot Torp (ligger strax innan Uddevalla) på slingriga landsvägar som det är på öarna på västkusten. Bakom oss kommer det en postbil ganska fort. Gör en massa idiotiska omkörningar och kör även om oss. När den ska köra om bilen framför oss, så kastar han sig ut i en liten uppförsslänt där vägen är dold bakom en kurva. Naturligtvis får han möte när han är mitt för bilen han kör om. Som tur var så hann den mötande killen i bilen reagera och kastade sig in på en parkeringsficka som han turligt nog hade precis bredvid vägen där han körde. Hade inte den funnits där hade antagligen inte varken postkillen eller familjen i den mötande bilen levt idag. När vi körde förbi familjen i bilen så såg man hur chockade dom var. Killen satt bara där och slog ut med händerna. Postbilen fortsatte att köra om bil efter bil och till slut så tappade vi den ur sikte. Vi pratade om att man borde ha ringt till posten och pratat med den här killens chef. Dom kanske skulle tycka det var intressant att veta hur sina medarbetare beter sig i trafiken med postens bilar. Och det sjuka är, när vi kommer till ett trafikljus någon kilometer längre fram så kan ni gissa vem som står där vid ett rödlyse. Jo, just det, postbilen. Så mkt tid vann han på att köra fort, göra idiotiska omkörningar och riskera både sitt eget och andras liv.
Tänk om folk kunde tänka ett steg längre....
Kommentarer
Trackback
