Unga och rörelse
Hur ska våra barns framtid se ut när dom knappt rör på sig i sitt vardagliga liv?
När jag var barn så var rörelse en naturlig del av mitt liv. Var jag inte ute och cyklade med kompisar så var jag ute och cyklade långa härliga rundor med min pappa runt grannskapet. Så fort man träffade kompisar så var det hopprep, twist, utforskning av skogsdungar eller spela fotboll på någon gräsplätt någonstans. Var man hemma och inte hade nåt att göra så behövde man bara gå ut på gården, där fanns hur många barn som helst alla leka med och det var mestadels aktiva lekar. Lekar man blev andfådd och lite svettig av. Hade man varit inne länge någon dag så fick man ofta höra från sina föräldrar: "ut och lek med dig, du kan inte sitta inne hela dagen". Hur många föräldrar säger så till sina barn idag?
I skolan så främjades rörelse. Visst hade man velat vara inne på rasten ibland, men vår lärare var noga med att vi skulle gå ut för att få luft och röra på oss så att vi skulle orka sitta still och koncentrera oss på lektionerna. Vi hade gympa två gånger i veckan + att man hade "fria timmen" där man kunde välja vad man ville göra och då fanns det många val som var någon sorts rörelse.
Något av det roligaste jag visste inträffade någon vecka innan skolavslutningen på våren. Då hade hela skolan en brännbollsturnering och alla klasser mötte alla. Vi hade ofta friluftsdagar där man fick prova på allt möjligt, från luftgevär till ridning. Vi besökte även simhallen flitigt där stor fokus var på att lära sig simma eller att bli bättre på det. Man tog olika simmärken och man var alltid lika stolt när man kom hem med ett nytt och kunde visa upp hemma.
Många av dagens barn leker och umgås så här.
Dom här barnen har föräldrar som är i samma ålder som mig och har antagligen haft en liknande uppväxt med rörelse som ett naturligt inslag i sin vardag. Föräldrar som vet hur viktigt det är att man rör på sig för att kunna ha en kropp som ska fungera hela livet. Hur kan man som förälder tycka att detta är ok?
Kommentarer
Trackback
