Periodvän

Kan det vara så att man har vänner som bara är menat att dom ska finnas i ens liv en viss period?
 
Jag har några vänner som jag har känt i hela mitt liv, eller iaf väldigt länge. Sådana där vänner som på nåt vis alltid finns där trots att man inte alltid hörs så ofta. En sån där vän, som man vet att oavsett hur längesedan det var man pratades vid, kan ringa till mitt i natten om det skulle behövas och dom skulle ställa upp utan att blinka. En vän som när man träffas känns som om det var igår man umgicks även om det kanske var flera månader sedan. En riktigt nära vän som vet det mesta om en.
 
Jag har även "nyfunna" vänner som på kort tid har kommit mig riktigt nära och jag är så otroligt tacksam för att dessa människor har kommit in i mitt liv!!
 
Och vi ska inte glömma dom "nygamla" vännerna som man har känt länge, men som börjar komma en närmare och närmare och som man känner att man gillar riktigt mycket!!
 
Sen har det passerat några vänner genom mitt liv som har funnits där för mig, och jag för dom, i perioder. Man har varit väldigt nära vänner och umgåtts intensivt i allt från ett halvår upp till flera år, och så en dag, så poff, slutar man umgås. Först så tänker man inte på att umgänget börjar glesas ut. Det kan vara mycket på jobbet eller livet hemmavid. Man stannar upp och tänker, men shit, vad det var längesedan jag pratade med henne/honom, och så slår man dom en signal. Sen händer samma sak igen. Veckorna går och man upptäcker att nu var det så där längesedan igen. Nytt samtal från ena eller andra hållet, och ofta avslutas samtalen med: "Nu måste vi verkligen träffas snart"...
Men...
Så blir det inte.
Till slut blir veckor till månader och månader blir till år, och man inser att man nog har tappat kontakten. Man kanske har kvar varandra som vänner på facebook men inte ens där kommenterar man varandras inlägg längre.
 
Hur kommer det sig att det blir så? För oftast är detta personer som man tycker väldigt mycket om och som man skulle vilja fortsätta umgås med. Är det så att man på nåt vis växer isär? 
 
Eller kan det vara så att det inte var meningen att man skulle vara vänner längre? Kan det vara så att det var meningen att jag skulle finnas där för min vän (eller hon/han för mig) under en viss period i livet bara? Kanske hjälpa denna vännen att ta sig igenom något jobbigt och när vännen har kommit på fötter så är mitt uppdrag slut. Mission accomplished liksom.
 
Kan det vara så? Hur som helst, så saknar jag dessa vänner...
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

storsnok.blogg.se

Om livet.. Litet och stort, högt och lågt..

RSS 2.0